Brukar ofta tänka på vad som skulle ha hänt och hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte åkt på behandling och efter det flyttat från stan.Jag VET vad som hade hänt......jag hade antingen inte funnits idag för jag hade dött av en överdos eller helt enkelt blivit ihjälslagen.Eller så hade jag forsatt som innan och varit så trasig att jag ej gick att reparera och ganska så säkert hade poliserna förr eller senare hämtat mig igen och den här gången skulle dom inte komma till mig i cellen efter ett par dygn och tala om att jag kan hämta ut mina saker och åka hem.Nej,jag skulle förmodligen sitta inne.....Det värsta som skulle ha hänt är att jag inte skulle ha det jag har idag......Mattias min son.....herregud,vilken ångest jag får när jag tänker på hur jag tänkte när jag åkte på behandling!För i det läget ville jag inte SLUTA utan bara vila upp mig och komma ifrån min psykotiska pojkvän ett tag.Jag gör som alla vill att jag ska göra och vilar upp migen vecka eller två men sen åker jag hem igen.Det var min tanke.....och den tanken fanns hos mig länge men sakta men säkert så blev jag mera klar i tankarna och kände att behandlingshemmet var bra för mig.Jag stannade och fick behandling i 6 månader sen tog jag beslutet att flytta 60 mil bort ifrån stan.Jag visste att om jag åkte tillbaka så skulle snart mina dagar innehålla förnedring,misshandel,psykoser,förföljelsemani,poliser och tjack igen.Nej,jag ville inte det!!Bara en sån sak som att kunna gå hemma utan att dra för alla fönster och knappt våga röra mig för att jag inbillar mig att det står folk och tittar i fönstrena.Att slippa ha span på lägenheten och vara nojjig för att polisen ska komma instormandes och hämta mig.Eller att slippa höra alla röster som pratade skit om mig till min kille fast vi var helt ensamma hemma.Jag är så jävla tacksam över att jag fick styrka att gå vidare.....TACK,till den som hjälpte mig igen om detta!Gud,andar,ödet,jultomten eller vem det nu är .....
I ca 5 år har jag nu bott här och jag har min lille älskade son.....Lasse......egen lägenhet....ett jobb....och....framförallt så har jag MIG!Jag kanske inte alskar mig själv men jag tycker jävligt mycket om mig!Och så har jag aldrig kännt i hela mitt liv innan och det känns föbannat bra för jag har verkligen hatat mig själv och ej tyckt att jag varit värd bra liv eller att ha en bra respektive som älskar mig fast att jag är en slarvig, klantig virrpanna med stora fula fötter och potatisnäsa med dålig humor.Men jag är värd mer ...Jag är oxå värd någon som inte hånar o psykar mig och ger mig stryk för att jag t.e.x inte öppnat en godispåse "rätt".Jag inte värd att få höra vilken jävla tjackhora jag är och hur dålig,dum och ful jag är.Jag är heller inte värd att bli psykad tills jag får sådan panik så att JAG.....Therese Larsson!.......tar fram en kniv o sätter mig gränsle över personen och placerar knivbladet mot strupen på denne bara för att han driver mig till det.Herreguuud!!!Förstår ni??Alla ni som känner mig vet att jag är ju den snällaste som finns! Nej,du......nu vet jag att jag är värd att få kärlek,trygghet,respekt och en bra man som ALDRG skulle lägga hand på mig och det har jag fått.Lasse är den första som inte klappar till mig eller psykar mig på ca 20 år.Han är oxå den första på 20 år som inte pundar och har aldrig gjort. Han är snällheten o trggheten själv.Så jag säger än en gång....TUSEN TACK för all styrka som gav mig mod att bryta o gå vidare!
TACK för att jag fick livet o mig själv tillbaka.......annars hade det kunnat sluta hur som helst.
Till alla mina nära och kära vill jag bara säga......älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar