Julbord

Godmorgon Världen! Sitter här i mitt kök och dricker mitt morgonkaffe och det är mörkt,lugnt och stilla.Mattias sover sött ännu och jag njuter av lugnet.Av någon anledning så vaknade jag kl.05.45 på min lediga måndag.....anledningen är min narkolepsi som gör att jag kan vakna upp till 7-8ggr per natt pga att jag inte kommer in i den så kallade djupsömnen.Så jag brukar då vid 6-tiden ge upp och då stiga upp.Det resulterar då i att jag aldrig är utsövd och då får mina "sömnattacker"under dagarna. Det är bara att "gilla läget" och kämpa sig igenom dagarna som då funkar mindre bra vissa dagar och mera bra andra dagar.Utan min medecin hade det inte funkat alls så jag måste äta den trots mina blandade känslor som jag känner inför den.Jag både älskar och hatar den,jag VILL inte äta den men samtidigt så vet jag att jag MÅSTE för att klara av att ta hand om och försörja min son.Så varje dag kämpar jag med mina tankar kring medecinen.....hmmmm....2 tabletter till,bara 2 så orkar jag ta tvätten idag som jag ej hunnit med? Och så orkar jag sitta uppe och vara social med Lasse o inte lägga mig och somna med Mattias?Bara 2?Eller 3?Kanske 4?Ja,så snurrar mina tankar heeeela dagarna!!Därför så lämnar jag bort medecinen till min kära kusin och går och hämtar min dagsdos varje dag och så slipper jag frestas och dom "dåliga"tankarna minskar.Nog om detta.....igår serverade jag på ett av våra julbord på jobbet och jag måste säga att trots att jag varken gillar eller har serverat på många år så var det både skoj och jag tyckte det gick bra!Det var riktigt roligt och jag vill tacka Mickan,Ellen,Kim och Niklas för att ni hjälpte och stöttade mig!Ni var toppen att jobba med! Finns inget mera tillfredställande att gå hem efter ett skift på 12 timmar och känna att det flytit på bra hela dagen och dessutom utan sömnattacker.Att känna att jag gjort så gott jag har kunnat och gjort ett bra jobb är banne mig en bättre kick än den man får av amfetamin.Känslan är äkta och den har jag gjort själv UTAN amfetamin.Och DET mina vänner.....känns fan så mycket bättre!!Nu har min son vaknat och min egentid är slut för den här gången.Nu ska jag koka gröt åt honom och ägna min ledig dag åt honom mellan tvätt och städstunderna:)Ha en bra dag,därute och var rädda om er!

Hur hinner man vara inte bara mamma utan kvinna oxå?

Alltså....ibland undrar jag hur mammor med typ....1,2,3,4 barn hinner vara mera än mamma?Jag som då bara har 1 barn och visserligen ensamstående känner ofta hur jag inte räcker till.Ta bara en det där med att raka bikinilinjen,benen och under armarna.....ibland går det veckor innan det blir gjort.Svarta låååånga strån som sticker ut lite här o var.Ju mer hår jag får ju längre går trosorna jag använder ner på låren för att dölja eländet!Kan ju lika bra köpa mig ett par kalsonger (boxershorts) och sitta i soffan med benen brett isär och med handen innanför kallingarna och släppa en brakare då o då......varför inte en riktig rap oxå.Guuud,så kvinnligt!!Näää,har man en snart 3-årig son så är det inte ofta man får ta sig en dusch ensam i lugn o ro och man törs ha rakhyvelen med sig utan att min klåfingriga pojk skär fingrarna av sig.Det där med att noppa ögonbrynen tar ungefär lika länge mellan ggr och till slut står jag ej ut med att se min egen spegelbild för typ hela ögonlocken är täckta av svarta strån.....och så kan man ju inte se ut.På tal om underkläder.....är man ensamstående mamma så går pengarna till barnets kläder och jag får gå runt i ärvda eller mina egna gammla trasor.Underkläderna vill jag knappt tänka på!Min syster kom upp hit en dag och då hade jag just kommit ut ur duschen.Hon bemödade sig inte ens med att säga hej utan hon tittde på mig med sorgsen blick och sa:Du....jag har lite underkläder som du kan få.Det säger ju allt.Allt utom sexig antar jag....Funderar på om jag skulle köpa mig lite raffiga sexiga underkläder och överraska Lasse men jag skulle nog bara känna mig fånig och bli full i fniss.Nääää,mina typ 200 år gamla underkläder få duga ett tag till......det verkar ju som om Lasse tycker att jag är "hot" ändå ;) Eller så gör han det för att han aldrig sett mig med lampan tänd när vi går o lägger oss och kan se mina gamla trasor....hahaha...Jag är 43 år och har varit ihop med Lasse i ca 1 år och beter mig som en tonåring och vågar inte visa mig med lampan tänd....fniss.....jag lovade en gång att när vi varit ihop i ett halvår så skulle jag sluta med dessa barnsligheter......hehehehe......i min värld är ett halvår mycket,mycket,mycket
läääääääänge!!!Tillbaka till att hinna vara mer än bara mamma.....ibland så skulle jag bara vilja vara själv o ta den där duschen,rakningen,noppningen och alla andra typ kvinnogrejjer.Snygga till mig med nya tuffa kläder en snygg makeup och ny frisyr och gå ut på en bar tillsammans med mina tjejkompisar och bara röja en hel natt......bara vara......för jag är inte bara mamma jag är kvinna oxå ;)

Fotsvettsproblem.

Jahapp,då har jag varit in på sjukan igen och den här gången med kraftiga blödningar och en puls på 124.Såklart så blev jag åksjuk i ambulansen och fick syrgas i min redan täppta och snoriga näsa av den gulliga och mycket trevliga ambulanskillen.In på gynavdelningen och möts av samma sköterska som tog hand om mig för ca 3-4 veckor sen.Hej Therese!Det var inte längesen vi sågs sa hon och började snöra upp mina jobbardojjor.Kände paniken kom smygandes och generat förklarade jag att mina fötter nog inte luktade rosor precis eftersom jag kom in direkt ifrån ett arbetsskift innehållande 2 konferanser och mycket spring.Jag såg hur ambulanskillarna såg roat på varandra och jag kände mig ännu dummare.Men dom fortsatte sitt gulliga och vänliga sätt och klappade om mig och sa Hejdå,Therese ta hand om dig nu och sen var dom borta.Sen var det dax för att hoppa upp i den mindre gulliga och trevliga gynstolen......alltså,hur man funkar egentligen?Som sagt där ligger jag med 124 i puls och väldigt tagen av mina kraftiga blödninga och det ENDA jag kan tänka på är hur mina fötter luktar!!!Herregud!!
Vi vet hur det är när man har jobbat sa läkaren och sköterskorna förstående och log.....men nääää!Jag ligger ändå där och kan ej släppa tanken.....snacka om att grubbla över världsliga saker!Efter några timmar och några tabletter mot blödningarna mådde jag bättre och fick åka hem med recept på tabletter hit och dit plus en tid för operation.Slutet gott allting gott!Sköt om er alla och var rädda om varandra!P.S.Ha alltid ett par rena strumpor med er i väskan,tjejer....man vet aldrig när man hamnar i en gynstol och ligger med fötterna i ansiktet på en gynokolog.D.S.

Förkyld o krasslig.

Måndagmorgon och jag vaknar med en blixtrande huvudvärk,täppt i näsan och rosslig i bröstet.Jag gör allt för att Mattias ska lägga sig ner igen och somna om men ICKE!Mamma.....gå upp!Mamma....jag är hungrig!Mamma....jag är kissnödig!Mamma,VAKNA!!Så jag tvingar mig själv att kravla mig upp ur sängen för att ta hand om min morgonpigga son.Blir ju inte piggare av att se min egen spegelbild....huu!
Sjukligt blek med svullna ögon och rynkigare än vanligt.Men,men.....efter en stark kopp kaffe,ett par treo och en dusch känns det lite bättre.Fattar inte att jag är så mottaglig för allt nu förtiden?Innan jag fick Mattias var jag ALDRIG sjuk och nu är det något hela tiden.Frikort för sjukvård har jag fått men om man kunde så skulle helt klart ha ett VIP-kort på Kalmar Lasarett oxå!Har b.l.a haft 2 lunginflammationer och en lungsäcksinflammation på ett år och har nu lovat mig själv att blir det en till lunginflammation så fimpar jag för gott!Inte en cigg till!Jag vet,jag vet.....borde sluta ändå.Och jag SKA.....snart.....kanske....jo.....jag SKA...snart.Jag lovar! Avslutar min blogg idag med detta löfte och sänder massa bakteriefyllda kramar o önskar er en bra dag!Tjingeling!

Jag vill tacka livet....

Brukar ofta tänka på vad som skulle ha hänt och hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte åkt på behandling och efter det flyttat från stan.Jag VET vad som hade hänt......jag hade antingen inte funnits idag för jag hade dött av en överdos eller helt enkelt blivit ihjälslagen.Eller så hade jag forsatt som innan och varit så trasig att jag ej gick att reparera och ganska så säkert hade poliserna förr eller senare hämtat mig igen och den här gången skulle dom inte komma till mig i cellen efter ett par dygn och tala om att jag kan hämta ut mina saker och åka hem.Nej,jag skulle förmodligen sitta inne.....Det värsta som skulle ha hänt är att jag inte skulle ha det jag har idag......Mattias min son.....herregud,vilken ångest jag får när jag tänker på hur jag tänkte när jag åkte på behandling!För i det läget ville jag inte SLUTA utan bara vila upp mig och komma ifrån min psykotiska pojkvän ett tag.Jag gör som alla vill att jag ska göra och vilar upp migen vecka eller två men sen åker jag hem igen.Det var min tanke.....och den tanken fanns hos mig länge men sakta men säkert så blev jag mera klar i tankarna och kände att behandlingshemmet var bra för mig.Jag stannade och fick behandling i 6 månader sen tog jag beslutet att flytta 60 mil bort ifrån stan.Jag visste att om jag åkte tillbaka så skulle snart mina dagar innehålla förnedring,misshandel,psykoser,förföljelsemani,poliser och tjack igen.Nej,jag ville inte det!!Bara en sån sak som att kunna gå hemma utan att dra för alla fönster och knappt våga röra mig för att jag inbillar mig att det står folk och tittar i fönstrena.Att slippa ha span på lägenheten och vara nojjig för att polisen ska komma instormandes och hämta mig.Eller att slippa höra  alla röster som pratade skit om mig till min kille fast vi var helt ensamma hemma.Jag är så jävla tacksam över att jag fick styrka att gå vidare.....TACK,till den som hjälpte mig igen om detta!Gud,andar,ödet,jultomten eller vem det nu är .....

I ca 5 år har jag nu bott här och jag har min lille älskade son.....Lasse......egen lägenhet....ett jobb....och....framförallt så har jag MIG!Jag kanske inte alskar mig själv men jag tycker jävligt mycket om mig!Och så har jag aldrig kännt i hela mitt liv innan och det känns föbannat bra för jag har verkligen hatat mig själv och ej tyckt att jag varit värd bra liv eller att ha en bra respektive som älskar mig fast att jag är en slarvig, klantig virrpanna med stora fula fötter och potatisnäsa med dålig humor.Men jag är värd mer ...Jag är oxå värd någon som inte hånar o psykar mig och ger mig stryk för att jag t.e.x inte öppnat en godispåse "rätt".Jag inte värd att få höra vilken jävla tjackhora jag är och hur dålig,dum och ful jag är.Jag är heller inte värd att bli psykad tills jag får sådan panik så att JAG.....Therese Larsson!.......tar fram en kniv o sätter mig gränsle över personen och placerar knivbladet mot strupen på denne bara för att han driver mig till det.Herreguuud!!!Förstår ni??Alla ni som känner mig vet att jag är ju den snällaste som finns! Nej,du......nu vet jag att jag är värd att få kärlek,trygghet,respekt och en bra man som ALDRG skulle lägga hand på mig och det har jag fått.Lasse är den första som inte klappar till mig eller psykar mig på ca 20 år.Han är oxå den första på 20 år som inte pundar och har aldrig gjort. Han är snällheten o trggheten själv.Så jag säger än en gång....TUSEN TACK för all styrka som gav mig mod att bryta o gå vidare!
TACK för att jag fick livet o mig själv tillbaka.......annars hade det kunnat sluta hur som helst.

Till alla mina nära och kära vill jag bara säga......älskar er!

                                                         Hej på er!
Tänkte uppdatera min helg som varit och den har innehållit jobb,Dan Hylander och krupp men oxå en ledig söndag.Jobbade frukost på lördagen och Dan Hylander o c/o åt av min frukost ;)Myyyycket trevligt folk måste jag säga!Natten mellan lördag söndag så vaknade jag av att Mattias hade ett kruppanfall o hade svårt att andas......hatar dessa kruppanfall!!!Så det var bara att vira runt honom i täcket och ut och sätta oss på balkongen kl.halv fyra på morgonen.Själv var jag endast iförd i ett par trosor och en t-shirt men efter ca en halvtimme hade det släppt så pass att jag vågade gå in o klä på mig lite mer passande kläder.....brrrr,det var kallt!Hmm....där har vi kanske orsaken till att jag har ont i halsen idag!Söndagen så låg jag o Mattias på soffan heeela dagen och bara myste och vips!.......så var det måndag igen.Jobbade lunch och efter det lite personalmöte och vips!......så var det dax att hämta Mattias hos dagmamman.Nu sitter sonen och tittar på Emil och jag förtränger bort min trötthet och har slängt i en maskin tvätt och ska nu röja upp lite här hemma.Trött?!?Finns inte för en ensamstående och arbetande mamma......eller jo.....nääää......ja kanske;)Narkolepsi?!?Bara att acceptera och göra det bästa av saken och sluta vara bitter på John Blund.För John Blund ÄLSKAR mig och kommer ALLTID att göra.Han kommer aldrig lämna mig.Kramar till alla!

Symtomer för Narkolepsi.

Symtomen vid narkolepsi varierar. Alla patienter har inte alla symtom som nämns här nedan och vissa utvecklar aldrig mer än två.

Dagsömnighet

De vanligaste symtomen vid narkolepsi är onormal sömnighet dagtid med sömnattacker som är svåra att kontrollera. Sömnigheten kan vara oemotståndlig, och gör det svårt att förbli vaken även i situationer som kräver att man är alert och vaken, till exempel när man kör bil.

Kataplexi

Kataplexi innebär att man plötsligt kan förlora muskelkontrollen. Kataplexi utlöses oftast av plötsliga eller starka känslor av framförallt glädje men även rädsla, ilska, överraskning eller tanken på en stressande situation. Kataplexi varierar i svårighetsgrad och kan yttra sig i allt ifrån att tappa hakan eller att bli svag i knäna till total kollaps av hela kroppen.

Sömnförlamning

Sömnförlamning innebär en kortvarig oförmåga att röra sig och att prata vid insomnande eller uppvaknande. Förlamningstillståndet upphör vid beröring. Man är vaken och medveten om vad som händer under attacken som kan pågå några sekunder upp till 20 minuter.

Hallucinationer

Hallucinationer kan uppstå i tillståndet mellan vakenhet och sömn. I bland kan det vara hemska syner med skräckinjagade ljudeffekter. De kan förväxlas med hallucinationer vid psykisk sjukdom, vilket i sin tur kan orsaka oro och ångest.

Andra symtom

Många personer med narkolepsi får störd nattsömn med många uppvaknanden. Lägre sömneffektivitet med minskad djupsömn kan leda till koncentrationssvårigheter och episoder med minnesluckor och automatiskt beteende dagtid.

 

Det var det det!Hoppas att ni tog er tid att läsa detta för att för mig är det viktigt att sprida information om Narkolepsi och hur det är att leva med den.Jag vill bar tillägga att jag har alla symtomer som går att ha vilket är väldigt ovanligt.Min käre Neurolog säger att jag därför är unik så något gott har ju sjukdomen fört med sig!För vem vill inte vara Unik;)?

Tills nästa gång vi hörs.....ta hand om er o hoppas ni inte blivit alltför uttråkade o har somnat;)Tjingeling!